Andens sigill - den goda ringens märkning
Gudstjänst i Smyrnakyrkan Göteborg 030615 Kl 11.00            Urban Ringbäck Del 1 Den helige Ande Prediko serie med Urban ringbäck läs del 2 här>>

En av min barndoms hjältar hette Fantomen. Var djungelns okrönte konung och han gjorde processen kort med sina ondskefulla fiender. "Fantomen är hård mot de hårda"

På sin högra hand bar Han en ring, märkt med en dödskalle och där fantomen gått fram och gjort upp med de onda, fanns det fruktade sigillet, märket kvar på kinden.

Men han bar också en god ring, som markerar tillhörighet. Den som är märkt med den ringen, fyra korslagda svärd står under fantomens beskydd. Under korsets tecken fanns trygghet liv och framtid i djungeln.

Jag vill tala idag en stund om den goda ringens märke. Hade det inte varit på riktigt så hade vi kunnat kalla predikan för Sagan om ringen. För det låter som en saga.

Gud har en sigillring på sin hand, med den märker han upp de sina. Och sigillet, märket är inte död utan liv. - Livets Ande

Flera gånger i Nya Testamentet dyker den här bilden upp på Anden.

Sigillet, som ofta fanns ingraverat i sigillringen brukades hos antikens myndighetspersoner. Man bar sigillringen ofta i ett band nära sitt hjärta. Eller som en ring på fingret. Sigillet användes för att bekräfta tillhörighet, försegla hemligheter, ge auktoritet och värdighet .

Det som händer när vi föds på nytt när det andliga livet föds är följande. Från en plats nära Guds hjärta tar han sigillringen och stämplar in Gudsmärket- den nya livets sigill.

Jag skulle kanske denna trefaldighetsdag våga mig på ett försök att beskriva den treenige guden som jag inte vet om någon förut gjort. Först har vi Fadern. Den stora kärlekens heliga centrum och källa. Han bär på sitt hjärta en sigillring, som helt representerar hans rike hans auktoritet, hans namn, hans väsen. Men transformerat, så att det blir begripligt för människor. Den sigillringen som bär Guds rike till världen det är hans älskade Son, Jesus Kristus. Gud som blir människa. Men själva stämpeln, avtrycket, det som hamnar på oss det är Anden.

Gud stämplar världen på nytt som hans tillhörighet när han sänder Jesus att lida och dö. Gud försonade världen med sig genom Kristus. Men han vill gå längre än det kollektiva.

Mötet med Kristus är att bli stämplad av den goda ringen, kysst till liv, berörd av Gud, och alltid i själva beröringen av Gud är det Gud den helige Ande som är på gång. Detta med beröringen går igen också i den vanligaste bilden och det som ligger i själva ordet Anden, nämligen vind. Ska man bli riktigt inspirerad så är det tanken på att Guds andes vind blåser i riktning människan, till människan. Det blåser upp goda varma Gudsvindar.

Det finns fler sådana bilder, oljan som smörjer, elden som förtär och renar - Alla vittnar om kontakt, beröring. Renande, helande, livgivande.

Alla vittnar om att den helige Ande är Guds personliga avtryck på våra liv.

Det finns inte två sorters kristna, sådana som har anden och sådana som inte har.

Andens sigill för det nya livet. Vi har fått en ande som vittnar i vårt innersta om att vi är Guds barn. "Alla som leds av Ande från Gud är Guds söner. Ni har inte fått ande som gör er till slavar, så att ni måste leva i fruktan igen, ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa "Abba fader" Rom 8:14- 17

Anden är samtidigt sigill och pant.

Från Guds sida är vi, märkta som hans tillhörigheter. Från vår sida är Anden handpenningen, garantin för vårt eviga arv. Då handlar det om en tillgång och även om det bara är en pant så är det inga dåliga grejor. Det är del i det eviga livet. Kristendom är liv mer än allt annat.

Denna handpenning är församlingens och kristenhetens stora hemlighet. Källan omkring vilken vi bygger verksamhet och gemenskap.

Men varför blir inte allt bra och fullkomligt på en gång även i ett liv fyllt av Anden. Jo därför att vi ännu bara fått en första gåva, en handpenning. Det finns inget så andefyllt och överflödande andligt liv att vi kan "surfa på en räkmacka," slippa undan alla problem. Också vi ropar. Vi som har fått Anden som en första gåva. Vi ropar i vår väntan att Gud ska göra oss till söner och befria oss. Rom 8:23

Kristendom är både nu och framtid. Både underbar erfarenhet men också otålig väntan, ibland förknippad med lidande. "Men är vi barn då är vi också arvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet. Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår" Rom 8 17-18

Bibeln lämnar också ett stort utrymme för en annan tanke. Att när vi blir märkta av Gud, utrustar han oss med sitt stämpeldon för att vi ska göra avtryck på vår omvärld.

Obs! avtryck är mer än intryck. I reklamens och mediernas värld handlar det bara om ytliga intryck. Här handlar det om att sätta långsiktiga spår.

I kärlekens Höga Visa ropar Bruden till den himmelske brudgummen: Bär mig som en sigillring på ditt hjärta. Höga Visan 8:6 Det är ingen djärv tolkning att se församlingen och Kristus i den bilden. Och i Haggai används bilden om en enskild människa, om ett Guds redskap i sin samtid för ett upprättat samhälle. Jag skall ta dig Serrubabel, Sheltiels som min tjänare, säger Herren och göra dig till min sigillring " Haggaj 2:24

"Som Fadern har sänt mig så sänder jag er" Joh 20:21 säger Jesus.

Vackrare bild på församlingens och den kristnes uppdrag kan jag knappt tänka mig. Att vara ett himmelskt stämpeldon, som sätter avtryck av Guds kärlek på sin samtid., Att stämpla sin omvärld och markera upp den för Guds räkning. Vi tillhör inte Gud i exklusiv mening. Vi tillhör i inklusiv, inkluderande mening. Så älskade Gud världen, din omvärld.

Vår kallelse är att föra människor fram till eget liv i Jesus Kristus. Det är fokus och centrum i vårt uppdrag. Men det handlar också om att påverka och genomsyra vår omvärld med Guds kärlek och gudsrikets värderingar. Sannerligen att den goda ringen, det goda märket behöver sättas på vårt samhälle.

Guds Ande, livets Ande är församlingens stora tillgång, och faktiskt enda möjlighet att inte bara göra intryck som försvinner men avtryck som består.

Urban Ringbäck