Guds vapenrustning! (3)

Introduktion: Till sin andlige son Timoteus skriver Paulus: "Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen." (1 Tim 6:12) När han flera år senare på nytt sänder ett brev till Timoteus framgår med tydligt och klart att han verkligen inte var någon teoretiker, när han säger om sig själv: "Jag har kämpat den goda kampen…" (2 Tim 4:7)

Bibelns underbara budskap till oss är att vi inte behöver kämpa denna kamp ensamma eller i någon vår egen kraft. Guds kraft står till vårt förfogande, klar att "hämta" och vapenrustningen finns klar att "ta på…" Den finns i "Guds vapenförråd…" (Jer 50:25)

Vi har att kämpa mot en som Jesus säger: "Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader." (Joh 8:44) Det är därför man aldrig skall ge sig in på någon dialog med djävulen. Vår urmoder, Eva, är här ett avskräckande exempel. Dialogen blev henne och därmed hela släktet till fall! Jesus är däremot också i detta avseende vårt stora föredöme när han i Juda öken frestas av djävulen går han inte i dialog utan svarar hela tiden med direktcitat från Bibeln. Han som är Ordet väljer att ständigt åberopa Ordet!

Om sina lärjungar säger Jesus: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Joh 8:31-32) Lägg märke till hur viktig vår inställning till Guds Ord är och visst finns det anledning att fröjdas över utvecklingen…! Vi tar emot och förblir… det leder fram till att vi förstår sanningen… (om inte allt på en gång eller ens någonsin under vårt liv på jorden…) och i denna utveckling ligger också den verkliga friheten.

Om sig själv säger Jesus: "Jag är vägen och sanningen och livet." (Joh 14:6) Han är den Ende som om sig själv kan säga att han är sanningen i bestämd form, alltså inte en sanning bland andra sanningar! Där är vår stora trygghet!

Om dem som går förlorade säger Jesus: "eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta." (2 Tess 2:10) En av bibelns mest skakande versar. Att lyssna till sanningens ord och säga att det säkert är sant är inte tillräckligt, för att man skall bli bevarad måste kärleken till sanningen slå igenom i mitt liv!

I en tid som i växande grad kommer att präglas av lögnens ande är det viktigt att församlingen får vara det Gud tänkt: "den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval." (1 Tim 3:15) Om man inte kan lita på en kristen på vem kan man då lita?

Guds Ande är Sanningens Ande, vilket är något som Jesus stryker under gång efter annan. När Jesus undervisar om den helige Ande som Hjälparen säger han: "sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er." (Joh 14:17) jfr Joh 15:26 och "Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen." (Joh 16:13) Det är därför Gud reagerar som han gör inför allt som har med lögn och halvsanningar att göra. "Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga." (Ords 3:32) Kan du tänka dig något mer fruktansvärt än att vara avskydd av Herren själv? Det är därför man har anledning att be med Agur i Ordspråksboken: "Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig." (Ords 30:8) Psalmisten hade upptäckt detta och vänder sig i en innerlig bön till Gud och säger: "Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup." (Ps 51:8) jfr "du har ju behag till sanning i hjärtegrunden…" (1917 öv) "mitt hjärtas djup…" en annan formulering för "hjärtegrunden…" Lika underbart och angeläget bådadera! Det handlar om ärlighet i sinne och hjärta och brister det här befinner vi oss följaktligen i dödlig fara.

Det skyddar hjärtat. "Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet." (Ords 4:23) Detta pansar är fullständigt omistligt för att kunna vinna seger i den hårdnande striden. Notera än en gång att det är Guds vapenrustning. Det är alltså inte frågan om någon hemmasnickrad rättfärdighet. "alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel." (Jes 64:6) jfr "all vår rättfärdighet…" jfr "And all our righteousnesses are like filthy rags…" = smutsiga trasor" (eng öv)

Rättfärdighet är en Guds gåva där hjärtats tro är helt avgörande. "den rättfärdighet som kommer av tro." (Rom 9:30) "Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst." (Rom 10:10) Det är en Guds gåva men det är med den gåvan som andra att den visar sig i vardagslivet. Det finns flera starka exempel på rättfärdigheten dokumenterad i vardagen och ett av de som berör mig allra djupast är Daniel. När några avundsjuka människor försöker röja honom ur vägen genom att man kunde hitta något som inte tålde ljuset står det: "Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. De fann ingen förseelse och ingen orätt hos honom." (Dan 6:4)

Har det gått sönder för dig i helg- eller vardagsliv är det underbart att kunna visa på Paulus undervisning där han talar om att Guds Ord leder till "upprättelse och till fostran i rättfärdighet." (2 Tim 3:16) Det är verkligen karaktärsdanande att umgås med Guds Ord och göra det varje dag!

Det blir extra allvarligt och angeläget att vara iklädd Guds rättfärdighet eftersom det står: "Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda." (1 Petr 3:12) Han vars namn betyder "Gud med oss…", vilken fruktansvärd tragedi att få honom emot sig! Men tänk att det är möjligt för oss svaga människor att ha det så lyckligt att "Herren vänder sitt ansikte till oss…"

Villigheten, att ha hög beredskap för att tjäna är en oändligt viktig del av rustningen. Att det är något som kan klinga av är alldeles uppenbart. Rannsakande frågar aposteln: "Var hör man nu er lovprisning?" (Gal 4:15) Man hade tappat något. Hade tjänandet och gudstjänstbesökandet övergått till att vara plikt?

När jag tänker på textorden: "sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger…" ser jag framför mig en skara glada evangelisatörer. För visst är det så att vi behöver gå ut med "fridens evangelium…", gå ut till de många som ännu inte känner Jesus Kristus!

Lyssna till Herrens ord: "Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända?" (Rom 10:14-15) Rannsakande frågor som manar till evangelisation. Med en underbar fortsättning: "Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet." Vilka är det som skall göra det för våra familjemedlemmar, för våra grannar etc.