Guds vapenrustning! (2)

Introduktion: Bildspråket är uttrycksfullt och beskriver människans utsatthet i militära termer. Vi befinner oss i andligt avseende i krig, ett krig som är verkligt, svårt och farligt. Jesus kallar vår fiende för tjuven och säger: "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda." (Joh 10:10) Det är inte utan orsak du och jag uppmanas att vara: "en god Kristi Jesu soldat." (2 Tim 2:3) Ingen sann Jesu Kristi soldat skall förvänta sig att man är immun mot fiendens angrepp och ingen kristen kan kosta på sig att vara neutral.

Men frälsningen handlar också om personligt ansvar. Bibeln säger: "arbeta med fruktan och bävan på er frälsning." (Fil 2:12) Dessa två bibelord utgör en oslagbar och vacker kombination! Jesus säger: "den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den" (Matt 7:14) Det är underbart att veta att om än vägen är smal så är den bred nog för Jesus och mig!

Men visst är det såväl härligt som besvärligt att vara en kristen. Job säger retoriskt: "Har inte människan ett slitsamt liv på jorden?" (Job 7:1) jfr "en stridsmans liv lever människan på jorden." Jag vet av naturliga skäl inte hur din livssituation ser ut just nu men det är inte utan anledning jag utgår från att det kan vara lite extra "slitsamt" för mer än en.

Bibeln klargör att kampen tillhör själva livet: "Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden." (Hebr 12:4) I avslutningen av sitt liv säger Paulus: "Jag har kämpat den goda kampen." (2 Tim 4:6) Det är väl en nåd att stilla bedja om att få avsluta sitt liv med de orden på sina läppar!

Det är viktigt att vara klar över att det inte är mot människor vi strider utan mot "ondskans andemakter…" Andra översättningar skriver: "andliga agenter från själva högkvarteret för ondskan…" (Phillips) "med hierarkin av upprorsänglar…" (Hayman) Det finns en välutrustad och organiserad ond andevärld. Se Dan 10:2 - 11:1. Det är inte utan orsak som Jesus talar om: "denna världens furste…" (Joh 14:30) "Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld." (1 Joh 5:19)

Man kan göra misstaget att antingen tala för mycket om fienden och det onda… men ett än större misstag är att inte alls tala om detta. "Ett av huvudskälen till den kristna församlingens låga andliga status idag är det faktum att djävulen har blivit bortglömd." (dr Lloyd-Jones) Satan och församlingen ligger på kollisionskurs. När du är som allra mest anfäktad kan du tänka på det gamla talesättet: "Djävulen ödslar inget krut på döda kråkor!" Att du är attackerad beror på att du lever!

Det är märkligt med Guds Ord. Ibland kan man tycka att det är omöjligt att förstå logiken men så klarnar det… åtminstone ibland! Ett sådant märkligt uttryck är: "Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar." (Jak 1:2) Prövningar = frestelser. Hur kan man "räkna det som den största glädje" att bli prövad, frestad? Jag grubblade mycket över de orden när jag var ung. Men så såg jag den versen i ljuset av en annan i samma kapitel och då ljusnade det: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom." (v 12) För varje gång jag möter men övervinner en frestelse utvecklas mitt andliga liv åt rätt håll.

Striden är hård, men segern är vår…OM… vi bejakar uppmaningen: "Ta på er hela Guds vapenrustning." (panoplia) Motivationen är kristallklar: "så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp…" = försåtliga, lömska… Det är alltså något vi inte klarar i vår egen kraft! I läste vi om "Guds vapenförråd" (Jer 50:25), där finns den rustning som är avsedd för dig och mig. Den är till ingen nytta så länge den är kvar i förrådet oanvänd… Därför är det tid att hämta ut den och göra det NU!

Den finns men jag måste ta emot den och ta på mig den. Gud ger den… men för att kunna bruka den behöver jag Guds kraft! Ingen klarar sig i egen kraft. Jesus säger: "utan mig kan ni inget göra." (Joh 15:5) Och så liknar han den som inte inser detta vid en gren som är avhuggen och "torkar bort." Men med Guds kraft vinner vi seger: "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft." (Fil 4:13) Gång efter annan framhåller bibeln vårt totala beroende av Gud.

Men när den dagen kommer… skall Guds vapenrustning hjälpa oss så att vi "kan stå emot… och behålla fältet…" Eller som en annan översättning säger: "så att ni kan göra motstånd…" Det kan låta defensivt, ungefär som att man hukar sig och gör så gott man kan för att överleva. Men det ligger betydligt mer i dessa ord. Det ligger faktiskt ett offensivt handlande i detta ord! "kämpa ner allt motstånd" (Bo Giertz) och "stå upprätt". Ord som talar om segerställning.

Hur skall vi klara det mot en sådan motståndare? Jesus säger: "Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er." (Luk 10:19) Jakob skriver: "Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. (Obs att det inte står ignorera… utan stå emot! Och så fortsätter Jakob med uppmaningen: "Närma er Gud, så skall han närma sig er." (Jak 4:7-8) Och glöm inte att även på detta område gäller att anfall är bästa försvar!

Talar också om andlig utveckling. Bibeln säger att vår andliga utveckling leder fram till att: "Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse…" (Ef 4:14) Det framgår med all önskvärd tydlighet att vi är illa ute om vårt andliga liv är som texten beskriver.

Jesus ger i sin bergspredikan en oerhört stark undervisning om betydelsen av att vara grundad och rotad i sin tro. Han säger: "Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem…" och så beskriver han deras andliga liv under bilden av ett husbygge som står pall trots att: "Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset." Och så tillägger Jesus: "Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan." Det är underbart och lärorikt att läsa och fundera över den bilden. Men så kommer Jesus med motsatsen: "Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden…" Och när det huset utsattes för samma påfrestningar som det första står det så tragiskt: "och det föll samman, och dess fall var stort." (Matt 7:24-27) Två identiskt lika hus. Det som var den avgörande skillnaden var det som inte syntes för ögonen, grunden. Klippan eller sanden… Hur har du byggt ditt livs hus?