Förlåt oss såsom vi förlåta |
|
| Gudstjänst i Smyrnakyrkan Göteborg 020324 kl. 11.00 Predikan: Lars-Ivar Nilsson |
Introduktion till predikan:
I Matt.18:21 ff. frågar Petrus Jesus: "Herre hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: Jag säger dig inte sju gånger utan sjuttiosju gånger!" Idén är att det inte finns någon övre gräns för hur mycket vi har anledning att förlåta varandra. Gudsrikets atmosfär skapas av den förmåga att förlåta som är inbyggt i evangeliet. Det är ingen prestation att älska det som är fullkomligt.
Den moderna erotikens kärlek bygger på att konsumera och på att äga. Den gudomliga kärlekens signum är att skapa värde hos föremålet för kärleken. För en tid sedan blev jag uppringd av en programansvarig för en av Rotaryklubbarna i Trollhättan som ville förlägga ett av sina veckomöten till lokaler i vår kyrka. När vi var överens om att det gick bra och hade lagt fast en tid för mötet frågade han om jag också skulle kunna tänka mig att vara med på mötet och hålla ett föredrag för dem. Min fråga tillbaka blev vilket ämne de hade tänkt sig för föredraget. Han svarade direkt: "Vi önskar att du talar om försoningen hos pingstförsamlingen i Trollhättan!" Det blev så, och när jag står där framför dessa ledande män i vår kommun och på ett personligt och öppet sätt berättar om vad som hänt i vår församling, ser jag hur berörda de blir och hur ett stort antal av dem gråter när jag berättar om kraften i det lilla ordet förlåt!
Alla kan relatera till konflikter. Försoning är tyvärr inte lika vanligt. Trots allt negativt som det fört med sig i Trollhättan att pingstförsamlingen splittrades och gick igenom en så djup konflikt, kände jag vid detta tillfälle att jag inte kunde vara en bättre representant för Guds rike på något annat sätt. Vår kollektiva synd och vårt beroende av andras fördragsamhet med våra svagheter och brister blev till en öppen dörr in i Guds rike.
Inledning:
Den som är skyldig någon något står i skuld. Det flesta av oss känner till vad det innebär att vara skuldsatt. Vi har lärt oss den enkla principen att det alltid är den skyldige som betalar.
Jag har aldrig prövat, men kanske att man skulle utsätta den givna principen för prövning någon gång. Undrar om det finns några argument som min bank skulle godta för att jag skulle slippa att betala ränta och amorteringar på mitt huslån? Sannolikt får jag fortsätta att betala på min skuld! Men texten handlar också om att vara fordringsägare. Ibland kanske att det t.o.m. kan vara svårare att vara fordringsägare än att vara den skyldige. Att ta emot förlåtelse kan vara lättare än att ge förlåtelse! När Jesus lärde sina lärjungar att bedja så blev det lilla ordet "såsom" ett nyckelord. Det finns en koppling mellan att få förlåtelse och att ge förlåtelse.
"Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske Fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder."
Matteus var en skatteindrivare och är den enda av evangelisterna som berättar denna liknelse om himmelriket. När skatteindrivare i Judéen och i Samaria drev in skatten fick de ihop 600 talenter. Skulden i denna berättelse är 10.000 talenter och är att jämföra med en statsskuld.
Idén med liknelsen är att skulden är obetalbar. Skulden var så stor att tjänaren i berättelsen i generation efter generation skulle förbli slavar hos konungen som var fordringsägare. Tankarna går till 10 Guds bud och varje människas oförmåga att leva efter dessa bud. På det sättet har vi genom synden hamnat i ett skuldförhållande till Gud som ingen av oss någonsin kommer att kunna reglera. I denna berättelse inför fordringsägaren, konungen, en ny slags ekonomi. "Du är skyldig – men jag betalar!. Detta nya ekonomiska tänkande kan också stavas NÅD eller FÖRLÅTELSE. Detta är berättelsen om Lars-Ivar Nilsson, men också berättelsen om dig som lyssnar till denna predikan. Ett berg av oöverstigliga skulder förvandlas till jämn mark och jag blir fri från all min skuld! Jag blir frälst och får nåd!
Bibelordet om att den som har fått mycket förlåtet älskar också mycket, äger inte sin giltighet i denna berättelse. Berättelsen blir möjligen undantaget som bekräftar regeln. När Jesus lärde oss att bedja, "Förlåt oss såsom vi förlåta" blir ordet SÅSOM ett nyckelord. Det finns en klar koppling mellan att få förlåtelse och att också ge förlåtelsen vidare. Relationen mellan den obetalbara skulden som i första akten och den ganska begränsade skulden i andre akten pekar på en andlig sanning som alltid gäller. Sanningen om Lars-Ivar Nilsson är att jag känner ingen som är mer skuldsatt än mig själv…och sanningen om dig som lyssnar är naturligtvis att du inte heller känner någon som är mer skuldsatt än dig själv. Eller hur? Guds fordran på oss var och en är alltid större än eventuella fordringar vi kan ha på varandra. Därför är det genuina kristna kännemärket att förlåta och att vara fylld av fördragsamhet.
I denna berättelse sker det som alltid sker i livet. "Vad människan sår det skall hon också skörda". Gal.6:7 är ett bibelord som med omutlig precision alltid medverkar till att vi möter vår egen historia. Den oförsonlige förlorar sin egen försoning och allt slutar i ett elände.
ATT FÖRLÅTA är inte att ursäkta eller acceptera det som man vet är fel. Det är inte heller att avstå från att konfrontera det som är fel eller ont. Det är att avstå från "rätten" att hämnas eller att ge igen!
Josef växte upp i en märklig familj. Hans farfars far Abraham hade förutom hans egen farfar också en son som hette Ismael. De behandlades mycket orättvis och Isak favoriserades. När Isak och Rebecka i sin tur fick tvillingar, två söner Jakob och Esau, fortsatte det märkliga föräldraskapet. I 1 Mos.25:27-28 läser vi: "Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare och höll till i skog och mark, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. Eftersom Isak hade smak för vilt tyckte han bäst om Esau, men Jakob var Rebeckas älsklingsson." Josefs far, Jakob fortsatte i sin egen familj på samma sätt och favoriserade Josef framför sina övriga söner. Bl.a fick Josef en mycket dyrbar livklädnad. Josefs självbild blev så felaktig och familjesammanhållningen slogs sönder. Allt slutade i en katastrof där Josefs bröder sålde honom som träl till ismaelitiska köpmän för 20 siklar silver. Josefs resa leder till en sann självbild och en ödmjukhet som gör att Gud kan hjälpa honom på ett märkligt sätt. Trots orättvisa beskyllningar och fängelsevistelse, trots svek från sin omgivning, så finner Josef Guds plan för sitt liv. Berättelsen om Josef kulminerar när hans bröder kommer till honom i Egypten för att köpa säd och blir igenkända av honom.
ALLA MÖTER SIN EGEN HISTORIA
En av Josefs bröder, som var med och sålde honom som träl säger: "Vi såg hans själs ångest och nu är vi i ångest." När Josef kastades i en brunn stod hans bröder och såg ner på honom.
Nu stod Josef , som härskaren i Egypten, och hade sina bröder i ett totalt grepp. Rollerna var ombytta och frågan var vilka konsekvenser det skulle få.
ATT HÄMNAS
Josef hade kunnat göra slut på sina bröder och dödat dem alla. Ingen hade anklagat honom.
Om Josef hade tillåtit bitterhet att få fäste i sitt inre så hade den bibliska historien sett annorlunda ut. Hans bröder hämnades på Josef för att han var självgod och för att deras far favoriserade honom. Men Josef valde en annan väg. "Hämnden är ljuv" är ett lögnaktigt påstående. En kvinna berättade om hur hennes man ertappades med en annan kvinna. Hon blev så fylld av hämndbegär att hon sökte efter och tog första möjliga chans att "gå i säng" med en annan man. Utan passion , utan känslor fullföljde hon också sin akt av otrohet och hon berättade fullständigt förkrossad: "Mitt handlingssätt och min hämnd har gjort att jag förlorat allt. Min familj, mina barn och min hälsa. Finns det någon hjälp för mig?" avslutade hon i djupaste ångest. Förmågan att förlåta är ett adelsmärke hos en kristen.
ATT INGENTING GÖRA
Josefs bröder, som i första rummet valde hämndens väg, fortsatte
på den inslagna vägen och tillät inte att försoningens underbara kraft skulle få
påverka dem. Det fick till konsekvens att de under många år var passiva. De gjorde
ingenting åt sina skuldkänslor. De berättade inte för någon oinvigd om sitt brott.
Några av dem skulle kunnat resa den väg som de ismaelitiska köpmännen reste och sökt
upp Josef. Det hade inte varit omöjligt att söka upp Josef. På så sätt hade de kunnat
göra upp sin skuld och bett om förlåtelse. Istället valde de att ingenting göra och
fortsätta att leva i oförsonlighet. Deras liv måste ha varit ett helvete.
I samband med vigselsamtal före bröllop brukar jag citera Ef.4:26, där det står
att man inte skall låta solen gå ner över sin vrede. Det betyder att man inte skall
låta konflikter bli mer än högst 24 timmar gamla. Gör något! Skriv ett brev! Ring ett
samtal! Sök upp din motpart! Pojken som hade varit så bråkig under dagen och gjort sin
mamma så ledsen använde aftonbönen för att göra upp. Han bad: "Jesus gör mig
lite snällare och låt mamma få lite starkare nerver!"
EN FÖRSONANDE OCH GENERÖS ATTITYD
"Då kunde Josef inte behärska sig…" 1 Mos.45. Så börjar den del av berättelsen som visar att Josef väljer förlåtelsens och försoningens väg. Han gråter, och låter hela sitt inre fyllas av generositet. Jesus famnar en hel värld när han frivilligt låter sig fastspikas på ett kors. "Fader förlåt dem.." säger han och ber för sina bödlar. Handla med ditt hjärta och börja samarbeta med Gud! Min svärfar som var pastor fick en fråga av en pastorskollega. Frågan löd: "Hur gör du med bråkiga och besvärliga församlingsmedlemmar?" Hans svar blev: "Jag bjuder dem på kaffe och wienerbröd!" Att välja bort försoning och förlåtelse och istället tillåta prestige att styra är att välja bort Gud i sitt liv. Gud är alltid upptagen med försoning. "Gud försonade världen med sig själv" 2 Kor.5:19.
Lars-Ivar Nilsson