Ett segrande liv!

Introduktion: Temat för dagens förkunnelse är "Ett segrande liv!" Och i dag och på lördag - alla helgons dag - kommer jag att predika med textorden hämtade från ett av bibelns mest älskade och oftast citerade kapitel, Romarbrevet 8. Jag har mer än en gång hört äldre kristna säga att man "bor" i detta kapitel och jag har inte svårt att känna sympati inför tanken på ett sådant boende…

"Ett segrande liv" är verkligen inte detsamma som att allt går som på räls… för det gör det inte, inte för någon enda av oss! Vi sjunger i en gammal sång: "Gud har ej lovat att vi skall få, ha bara sol och himmel så blå… men som vår dag är kraft skall vi få, det har Gud lovat ge oss ändå…"

Böckernas bok är fylld av löften om att Herren vill göra oss till segervinnare! Jag tänker ofta och med stor gripenhet de 7 s k sändebreven i Uppenbarelseboken. Det är bara två som inte drabbas av allvarlig kritik men i vart och ett av de 7 breven återkommer hälsningen från Jesus själv: "den som segrar…" Därmed klargör han att det går att bli en segervinnare och leva "Ett segrande liv!" oavsett i vilken miljö man än befinner sig!

Det är ett märkligt kapitel – Romarbrevet 8. Det börjar med att aposteln triumferande utropar: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." (v 1) och avslutar med "inget skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (v 39) Och däremellan betygas det att vi inte behöver utkämpa vår troskamp ensamma utan: "så hjälper också Anden oss i vår svaghet." (v 26) Underbara verklighet! I kapitlet refereras 19 gånger till den helige Ande, som av Jesus kallas "Hjälparen" (Joh 14:26) och följdriktigt är det dominerande temat ett frigörande och segerrikt budskap om befrielse från syndens makt genom den helige Andes kraft.

Det stora temat i Romarbrevet 8 är den kristnes säkerhet, trygghet i Kristus! Här möter vi själavård på högsta nivå! Gång efter annan relateras vår trygghet till Jesu Kristi försoningsdöd på Golgata. Som en konsekvens av detta möter vi redan i första versen uttrycket "i Kristus…" Min frälsnings grund är inte känslor, även om jag prisad vare Herren har rätt att känna… jublande frälsningsglädje och det är lika härligt som viktigt eftersom "Glädje i Herren är er starkhet…" (Neh 8:10) men grunden är att "Kristus bor i er…" (v 10) Paulus ber för sina vänner: "Jag ber… att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan." (Ef 3:17) Och när han gör det lever jag "Ett segrande liv!"

Vi har all orsak att välkomna "Överbevisandets Ande" eftersom han räddar oss från att vandra på felaktiga vägar. Det är "Överbevisandets Ande" Jesus talar om när han säger om den helige Ande: "när han kommer skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom." (Joh 16:8) Visst behöver vi mer av "Överbevisandets Ande" i våra liv och i vår verksamhet?

Fördömelsens ande - som vi måste avvisa och stå emot - blir vi påminda om i textorden: "fördömelse…" (Rom 8:1) Det är en fruktansvärd upplevelse att känna sig fördömd, hopplöst misslyckad och omöjlig för allt gott verk. Men det är det fördömelsens ande vill åstadkomma i varje människas liv. Bibeln säger: "den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa." (2 Tim 1:7) Glöm aldrig att det är ljusår mellan orden "överbevisa…" och "fördömelse…" Den helige Ande visar på oförlåten synd i vårt liv men gör det alltid i ljuset av Golgata kors genom att han målar Jesus som Försonaren… och så upptäcker jag att Jesus har tagit min synd och skuld på sig… Han tog fördömelsen för att jag skulle bli "fri från syndens och dödens lag…" (v 2) Så gör "Överbevisandets Ande…" medan fördömelsens ande däremot uteslutande målar upp och inte sällan förstorar vårt skuldregister!

Frukten av "Överbevisandets Ande" är liv medan fördömelsens andes frukt är död. Den helige Ande arbetar i världen för att dra människor till Gud Fadern genom Hans Sons verk. "Överbevisandets Ande" bekräftar, försäkrar alltid Sonens verk för syndare och Faderns kärlek till syndare. Det är därför all evangelisk verksamhet är totalt beroende av den helige Ande.

I den troende bekräftar "Överbevisandets Ande" Kristi verk i vårt ställe, förklarar den troende värdig, men visar på om man inte har levt efter den himmelska standarden när det gäller helighet och frigör gudomlig sorg som leder till omvändelse och överlåtelse.

I den otroende visar "Överbevisandets Ande" på svaghet och det förlorade hjärtat men visar också på en väg till omvändelse och frälsning, och bekräftar Guds kärlek och Kristi verk med målsättningen att den enskilde skall välja att ta emot honom. Den helige Ande förhärligar alltid Jesus.

Fördömelsens ande förnekar alltid Kristi verk och dömer såväl den troende som den otroende ovärdiga på grund av sina gärningar, och ger inget hopp för försoning och upprättelse. Båda dessa företeelser arbetar i församlingen… också ibland till och med i samma möte. Sanningen är att var och en som verkligen omvänder sig är förlåten. Och den underbara verkligheten är att den gudomliga förlåtelsen inte endast är en befrielse från skulden av att ha handlat fel men det är en upprättelse till den position den förlåtne en gång hade innan det gick fel.

Överlåtelsens Ande visar på den gudomliga förlåtelsens karaktär… Här finns det bibelord som fyller mig med den djupaste tacksamhet och glädje: "Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd. Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup." (Mika 7:18-19) Vilka ord. La du märke till orden att han skall "trampa på våra missgärningar…?" Han trampar aldrig på någon enda människa men jag fröjdas över ordet att han skall "trampa på våra missgärningar…"

Och vilken själavård det är i orden: "Du skall kasta alla deras synder i havets djup…!" Inte bara en del utan "alla…" Det är försoningens räckvidd det! Vi sjunger i en gammal sång att Gud har kastat mina synder i "glömskans hav…" Och det är mer än en vacker sång det är en andlig verklighet. Jesaja utropar: "I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg." (Jes 38:17) Lägg märke till "alla…"

Och för att riktigt belysa försoningens och därmed förlåtelsens storhet säger Psalmisten: "Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss." (Ps 103:11-12) Tänk om han hade sagt: "så långt som söder är från norr…" då hade det inte varit lika totalt… Det finns en sydpunkt och en nordpunkt i tillvaron, sydpolen och nordpolen… alltså hade förlåtelsen i så fall varit begränsad, men han säger "så långt som öster är från väster…" var finns östpolen och västpolen…? Då levandegör han den underbara sanningen att förlåtelsen genom Jesus Kristus är total! "Så helt förlåter Gud!!!"

2. "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus…! (v 1)

Det är inga allmänna ord som automatiskt täcker in alla människor, men det är riktat till "dem som är i Kristus Jesus…!" Det är först genom mötet med Jesus som jag blev "fri från syndens och dödens lag." (v 2) O att du och jag kunde ta in dessa underbara ord som den hälsning från Herren de är, här och nu! Alltså: Oavsett vad du mött i livet, gäller orden "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus…" Jag känner en djup smärta när jag tänker på människor som alldeles i onödan lever under fördömelsen…och ständigt plågas av frågan om man verkligen är frälst! Den som är "i Kristus Jesus…" är fri "från syndens och dödens lag!" Jesus säger: "Om ni förblir i mina ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria…Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria." (Joh 8:31, 32, 36) I kraft av det uppdrag jag fått av Herren Jesus tillsäger jag dig frihet. Du är fri i Jesu Kristi namn!

Se på till vilka dessa underbara ord är skrivna… "om Kristus bor i er…" (v 10) Det är alltså ett löftesord för alla som välkomnat Jesus in i sitt liv och därigenom upplevt förvandlingen. För att belysa den stora skillnaden talar aposteln om tiden vi levde efter "Köttets sinne" men säger att nu lever vi efter "Andens sinne…" (v 6) Bibelordet beskriver vari skillnaden består står det: "Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid." (v 6) Vilketdera tycker du talar om "Ett segrande liv?"

"Ni har fått barnaskapets Ande…" En närhet till Herren själv som här beskrivs genom ett uttryck som inte är möjligt att översätta och därför återkommer i alla bibelöversättningar… "Abba Fader…" (v 15) Det står för den allra mest innerliga form av gemenskap mellan Far och barn!!! Vilket välsignat liv! Då är inte varken en okänd storhet någonstans i det oändliga universum eller en Gud jag behöver vara rädd för. Låt oss lyssna in de fyra versar i Romarbrevet 8 som talar om denna andliga verklighet: "Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom." (v 14-17)

"Drivs av…" handlar inte om att man mot sin vilja drivs iväg… det handlar inte om att Guds Ande gör våld mot någon människa. Den helige Ande lyser på och övertygar… om vad som är Guds väg! Det är en beskrivning av ett normalt kristenliv. Jfr Gal 4:9. Jesus kom inte för att ge oss ett livssystem som vi inte kan leva. Han kom för att bli vårt liv.

Och detta nya liv får vi leva "drivna av" Guds helige Ande, det är därför Paulus uppmanar oss att "vandra i Anden…" (Gal 5:16) Det gör kristenlivet till ett spännande liv, så långt från tristess och monotoni som man bara kan komma!

"Vi vet…" står för en orubblig övertygelse. Vi vet då sannerligen inte allt, inte ens vad vi bör be om ibland… (v 26) Men det vi vet skall vi hålla högt. Gud arbetar i och med våra liv. Det är inte ödets nycker som ligger bakom… Gud har det goda i sikte för sina barn… Gud verkar för det goda i allting som berör oss… även de största svårigheter kan visa sig producera något gott för dem som älskar honom…