En helt ny tid!

Vad inte alla tänker särskilt mycket på i vår tradition är att denna dag är första dagen på ett nytt kyrkoår. En helt ny tid! Men vi tar emot också denna möjlighet att formulera vår gemenskap med den kristna kyrkan över hela vårt land. Och vi gör det med förväntan, med psalmer, böner och hosianna. Visst är det mäktigt att tänka på att från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr sjunger man idag i varje kyrka till väldiga kyrkorglar och gamla tramporglar: "Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup stån opp! Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste." Och jag har en känsla av att hela den himmelska världen stämmer in i refrängen: "Välsignad vare han som kommer i Herrens namn."

Första advent lyfter fram Jesus som DEN STORE KONUNGEN… och den sanningen bör vara levande hela kyrkoåret! Han är i sanning konung av evighet, hans kröning är historiens märkligaste och ägde rum när han gav sitt liv på Golgata. Det påminner oss om att han en gång var sorgernas, smärtornas och tårarnas konung… Han om någon vet hur lidandet smakar! Profeten säger om Jesus: "en smärtornas man och förtrogen med lidande…" (Jes 53:4)

Så var det, men idag är han härlighetens konung, upphöjd högt över alla furstendömen och väldigheter. Det finns en fascinerande text i Psaltaren i GT där kung David profetiskt beskriver den mäktiga synen när Jesus efter fullbordad gärning på jorden gör sitt återinträde i den eviga världen. Vilken mäktig syn när änglaskaran frågar och svarar varandra i historiens mäktigaste växelsång… ena skaran frågar och den andra svarar och det är ingen tvekan om att det är konungen man hyllar… "Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in. Vem är denne ärans konung? Det är Herren, stark och väldig, Herren, väldig i strid. Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in. Vem är denna ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung. Sela." (Ps 24:7-10)

Han såg långt ifrån alltid ut som en kung. Mannen på åsnan som vi läser om i en av adventstexterna (Matt 21:1-9) omgiven av den myllrande folkskaran, är en konung. Och ingen har med sådan rätt som han burit det namnet. Alla andra är då de bär konunganamn "konungar med Guds nåde…" Men Herren Jesus är "Konungarnas Konung och herrarnas Herre." (Upp 19:16)

Bibeln säger om Jesus: "Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom." (Kol 1:16-17) Och dessutom står det om honom att: "Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord." (Hebr 1:3) Adventets konung som är Universums skapare… tala om storhet… men det leder fram till denna predikans viktigaste fråga:

9 år var jag… när Sveriges dåvarande kung, Gustaf VI Adolf på sin Eriksgata kom till vår lilla skola i Binneberg utanför Skövde. Vilken uppståndelse. Och vad många instruktioner vi fick av nervösa lärare och andra som styrde och ställde. Vi fick små vimplar att välkomna kungen med. Min sagobild av hur en kung skulle se ut fick sig en rejäl knäck när han klev ur limousinen i soldatkläder… ja, det var förstås generalkläder men ändå… Vi sjöng och det hurrades och hur stor tror du inte jag blev när kungen stannade upp just precis där jag stod och sa några vänliga ord och la sin hand på mitt huvud!!! Det var märkvärdigt att få komma så nära Sveriges kung!

Men den underbara sanningen är att man kan ha ändå närmare till adventets konung. Han inte bara vill lägga handen på ditt och mitt huvud. En av adventstexterna säger: "Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl." (Sak 9:9) Han kommer till dig och vad som är mer än det. Han säger: "Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och han med mig." (Upp 3:20)

Men Konungarnas Konung var finns han i ditt och mitt liv? Livets lycka är att ge honom den förnämsta platsen… Inte bara en hedersplats utan tronen skall tillfalla honom. "På hans axlar vilar herradömet…" (Jes 9:6)

Kungar har installerats och kungar har avsatts. Jag kom här om dagen att tänka på några ord som tillskrivs den franske kejsaren Napoleon, när han sitter deporterad på ön S:t Helena: "Mitt rike har försvunnit. Jag grundade det på svärdet, och det är förbi. Jesus Kristus har grundat sitt rike på kärleken, och det skall vara för evigt."

Han läser: "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren…" och så avbryter han den märkliga textläsningen mitt i den löpande texten… varför?

"och predika ett nådens år från Herren…" där slutade Jesus läsa medan texten fortsätter med orden: "och en hämndens dag från vår Gud." Hämndens, eller domens dag den kommer. Men det var inte huvudskälet för hans kommande. Han säger själv: "Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom." (Joh 3:17) Han avslutade där han gjorde därför att det var just detta som var hans huvuduppdrag under sina korta år på vår jord. Han började sin textutläggning med orden: "Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." (v 21)

Han kom med nåd. Det är därför man med all rätt kan tala om En helt ny tid! Han kom med nåd!!! Bibeln säger: "Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning…Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd." (Joh 1:14,16) Det är den nåden den nyligen hemgångne trubaduren Nils F. Nygren beskriver med dessa underbara ord: "Nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser, allting den överglänser, nåden som Herren ger."