SOMALIER – stort folk i Östafrika och Arabiska halvön

I världen finns nästan 14 miljoner (över 13,8 miljoner) SOMALIER, ett resligt folk som har sina hemländer framför allt i Östafrika.

De allra flesta bor i Somalia och Somaliland längst ut på Afrikas horn, där de tillsammans utgör mer än 8 miljoner. I östra delen av Etiopien, Somalias grannland i väster, finns ytterligare mer än 3,8 miljoner somalier. Flera hundra tusen av dem har sina hem i vardera Kenya och Djibouti, och många tusentals bor i andra östafrikanska länder.

Men de finns också på andra sidan Röda havet, på Arabiska halvön. Särskilt har de dragits till Yemen, där de uppgår till mer än 700 000.
Somalierna, som omvändes till islam vid mitten av 1500-talet, talar ett gemensamt språk, oavsett var de bor, de har en och samma huvudreligion och de delar ett gemensamt kulturellt arv.
Men detta gemensamma arv har fått utstå oerhörda påfrestningar. Östafrikas länder har nästan alla i perioder varit utsatta för politisk oro och ofred, som i åtskilliga fall varit omvälvande. Krig eller inbördeskrig har satt i gång flyktingströmmar, eftersom den enskilda människan har kommit i kläm mellan parterna. T.ex. har Eritrea kämpat befrielsekrig och gränsstrider mot Etiopien. Det lilla inklämda Djibouti fick ta emot flyktingar. F.n. finns den största oron ännu längre österut. I nordöstra delen av Afrikas horn har visserligen Somaliland, som inte är internationellt erkänt som självständigt land, nått en ganska hög grad av stabilitet och fred. Men söder därom ligger Somalia som är ett av världens mest laglösa länder, en region där olika krigsherrar styr större eller mindre klaner som kämpar mot varandra. Och även dessa strider har vållat flyktingrörelser (bl.a. till Djibouti).
Inte heller på andra sidan Röda havet, på den Arabiska halvön, har den politiska situationen varit utan problem. För att bara nämna Yemen: där har det förekommit tre inbördeskrig under loppet av fyra decennier. Och dessutom spänningar i förhållande till Saudiarabien. Bara under det senaste tiotalet år har Nordyemen och Sydyemen kunnat leva i någorlunda fred tillsammans inom ramen för ett och samma land.

Men till skillnad från länderna söder om Röda havet har Yemen gynnats av tillräcklig årlig regnmängd. Landets vattenresurser är goda och marken är bördig (vilket är märkligt för att vara på arabiska halvön).
I de nordostafrikanska länderna har torkan ofta varit ett gissel, som förvärrat den politiska oron. När nomadernas vanliga ”nät” av betesmarker blivit för torra för att ge bete för djuren, tvingas de flytta till andra områden, där bete finns. Då känner jordbrukarna i dessa områden att deras intressen hotas. Och sedan leder lätt det påstådda intrånget till upprörda ordväxlingar och våldsamma sammanstötningar.

Det finns fyra stora somaliska klangrupperingar. De två största representerar var sin livsstil: den ena omfattar primärt nomadiska herdar, den andra utgörs av dem som slår sig ned på en plats och blir bofasta som jordbrukare eller som hantverkare.
Somaliska jordbrukare bor i permanenta runda hyddor, medan nomaderna bor i hopfällbara och portabla hyddor, som har en stomme av trädgrenar och är täckta av gräsmattor.
Trots att klanerna är olika i livsstil, betraktar sig de flesta somalier som stora krigare. Tyvärr används stridsförmågan lika mycket mot andra somaliska klaner som mot yttre fiender.

Somalierna tillhör Shafiiterna, en gren av islam som formellt är mycket ortodox. Förutom Koranen följer denna gren dels sunna, dvs. de uttalanden och handlingar som gjorts av profeten Muhammed och de personer i hans samtid som stod honom nära. Dels följer den också idjmá, dvs. överensstämmelse i lärofrågor mellan omdömesgilla personer i alla tider efter Muhammeds död.
I själva verket har dock åtskilliga föreställningar av folktro och därmed förknippade sedvänjor blandats in i deras ortodoxa tro. Många försöker uppnå någon sorts extas genom sång och genom bruk av narkotika. Och de vänder sig ofta till en wadaad, en sorts religiös expert, för att nå välsignelser av olika slag, men också för att få råd i världsliga ärenden. Många utför också ritualer av olika slag, t.ex. för att kalla ned regn.

På flera håll i Östafrika lider människorna av undernäring, beroende på såväl torkan som på den fattigdom som blir resultatet av flykt undan politisk oro och strider. Detta leder i sin tur till att de har alltför liten motståndskraft mot sjukdomar.
I Nordostafrika går mycket få somaliska barn i skola, och läskunnigheten är överhuvudtaget mycket låg bland somalierna. En bidragande orsak till detta är det faktum att somali-språket först så sent som 1972 fick en fullt färdigutvecklad och allmänt accepterad gemensam skrift.

Antalet evangeliskt kristna bland somalierna är nästan obefintligt i de flesta av länderna i Östafrika (0,01 % i Djibouti och Kenya). På Arabiska halvön gäller detta antalet kristna överhuvudtaget (t.ex. i Yemen 0,00 %), medan det totala antalet kristna i Östafrika varierar från 1 % som i Somalia, till 0,50 % i Tanzania, 0,30 % i Djibouti och 0,01 % i Kenya (och 0,00 % bland de få i nordöstra Sudan).

Utsikterna för att antalet kristna skall öka är beroende av graden av reell religionsfrihet i länderna. I flera av länderna är det mycket svårt för en muslim att bli kristen. I Somalia, t.ex. har klimatet hårdnat mot kristna. Laglösheten och våldet från islamister har skapat förtryck av kristna, och det har också förekommit att kristna dödats genom islamisternas attacker.

På somali-språket finns Bibeln tillgänglig, men den bristande läskunnigheten lägger ofta hinder i vägen för användningen av Bibeln.
Jesus-filmen och bandinspelningar med det kristna budskapet finns på somali, och kristna radioprogram sänds på det språket.
Låt oss be att missionsarbetare sänds till somalierna, och att de rätt utnyttjar de hjälpmedel som finns! Och låt oss be att evangeliet på olika sätt tränger in i somaliernas hjärtan!

 

Somalia

Folkmängd: ca 14 milj.
Gruppen:
Kristna: endast någon %
Huvudstad: Mogadishu
Språk: Somali
Statsskick: ??
Analfabetism: ca 75 %
Radiosändn. Ja