|
|
PASHTUN i Afghanistan
och nordvästra Pakistan En zon, som går i en halvcirkel från berg och dalar i nordvästra Afghanistan ner mot det torra landskapet i söder för att sedan vända mot den bergiga nordöstra delen av landet, och vidare in i norra Pakistans bergstrakter, kallas för ”pashtunbältet”. Skälet till namnet är att i detta område bor ett folk, PASHTUN – försvenskat ”pashtunerna”, som omfattar över 27 miljoner människor. Pashtunerna kan indelas i två huvudgrupper , en västlig som finns i Afghanistan och genom miljontals flyktingar också är företrädd i Pakistan, och en östlig i nordöstra Afghanistan och framför allt i nordvästra Pakistan. De två huvudgrupperna är i sin tur uppdelade i över 30 under-grupper, små stammar. Dessa har, såväl inom stamgruppen som i relation till andra stamgrupper en påfallande icke-hierarkisk organisation, ett förhållande som ofta lett till konkurrens och kiv framför allt mellan stamgrupperna. Men alla pashtuner tillämpar en sträng renlevnadsvariant av sunna-islam. De vill helt följa sharia-lagen så som de uppfattar den. Men för de flesta kunniga bedömare är det uppenbart att den pashtunska puritanismen mer beror på stamkultur än på islam. Det finns hos dem en sedlig djupstruktur som de kallar pashtunwali, ”pashtunens väg”. Den inkluderar ett antal huvudaspekter på livet: 1) gästvänskap och beskydd för varje gäst, 2) rättigheten för varje flykting att söka en tillflyktsplats och bli accepterad när han uppriktigt ber om och erbjuder fred, 3) rätten till hämnd efter oförrätt, 4) tapperhet, 5) orubblighet, 6) rättvisa, 7) uthållighet, 8) försvar av egendom och heder, 9) försvar av den egna hustrun. Hur har livet tett sig för folken i pashtunernas hemländer? Pakistan har genomlevt ett antal regimskiften och militärkupper under det dryga halvsekel som landet existerat som nation. Men den sociala oron har varit ännu större i det nordvästra grannlandet, Afghanistan, som i decennier varit föremål för inhemskt vanstyre, ockupation av främmande makter, och inbördeskrig. Under sådana förhållanden har det inte varit lätt för pashtunerna att bedriva de traditionella näringarna jordbruk och nomadisk boskapsskötsel. Hur reagerar ett folk med stränga interna seder, när en politisk kraft med enkla och hårda regler lovar att skapa ordning i kaos och inbördeskrig, som varit rådande sedan de sovjetiska trupperna lämnade Afghanistan (1989)? Det ligger nära till hands att de lockas av en sådan rörelse. Det var vad som hände, när den extrema muslimska riktning som kallades talibaner (”kunskapssökare”) framträdde och med sin krigsmakt lade under sig mycket stora delar av södra, mellersta och östra Afghanistan. Det bör dock tilläggas att inte bara sovjetisk ockupation och tidigare inbördes strider, utan även talibanrörelsen skapade mängder av flyktingar, främst till Pakistan och Iran. Men även om pashtunernas stamkultur i stor utsträckning varit grogrund för talibanerna, var de pashtunska stammarna för självständiga för att i längden uppskatta talibanernas hårda regim, som i synnerhet var exempellöst hård mot kvinnor. Hur långt tillbaka i tiden sträcker sig pashtunernas kulturella rötter? Alla pashtuner anser sig härstamma på fädernet från en gemensam anfader, som påstås ha blivit omvänd av profeten Muhammed. Pashtunerna skulle alltså ha blivit muslimer redan på 600-talet e. Kr. Men räcker det århundradet som gräns bakåt för de kulturella rötterna? En mycket spridd föreställning bland pashtunerna hävdar att de egentligen är en av Israels tio förlorade stammar, som försvann sedan Israels nordrike på 700-talet f.Kr. gick under och större delen dess folk bortfördes till Assyrien. Den skrivna källan för detaljerna som underbygger denna uppfattning är ett 1500-talsmanuskript, som berättar om Afghana, en sonson till den i Bibeln omnämnde kung Saul. Det finns judiska ledare som är mycket intresserade av pashtunerna. Man känner nämligen till att det nämnda folket använder sig av olika judiska företeelser i sitt dagliga liv. Om man får tro en israelisk rabbin, som har rest runt bland pashtunerna i Afghanistan och Pakistan, har de pashtunska kvinnorna sedvanan att tända ljus på fredagskvällen för att välsigna sabbaten. Han berättar också om att pashtuner använder sig av davidsstjärnan och bönemantlar med fyra hörn, och att de bär sidlockar. Han rapporterar att de omskär sina söner på åttonde dagen. Han säger vidare att namn på olika grupper inom stammen speglar namn som en gång användes i Israels norra rike, och att dessutom många personer har namn som påminner om judiska namn. Sådana observationer har gett upphov till förnyade bibelstudier bland judiska lärare, studier om hur de tio stammarna tillsammans med Benjamins och Judas stam skall samlas strax före den messianska tidsåldern. Beror alltså den stränga varianten av islam som pashtunerna praktiserar ytterst på judiska rötter? I vilken omfattning har evangeliet trängt in i detta stora folk? I den östra huvudgruppen tycks det finnas c.a 1000 kristna, men de utgör mindre än 0,01 % av befolkningen! I den västra grenen finns ännu färre: enstaka individer eller mycket små grupper, som trots ökad politisk frihet i centrala Afghanistan ännu inte tycks våga inbjuda till öppna möten. Långsamt pågår översättning av Gamla testamentet på pashto, pashtunernas språk. NT är klart på en pakistansk dialekt av pashto, men ej på afghansk pashto. Den s.k. Jesus-filmen - som används på många ställen i världen - tycks vara tillgänglig såväl på östlig som västlig variant av pashto.Och radiosändningar på pashto pågår, bl.a. från IBRA. Men oroande omständigheter finns. Centralregeringen i Kabul ser inte ut att ha kontroll över hela landet. Talibanernas sätt att agera tycks åter dyka upp i olika delar av landet, t.ex. i form av restriktioner för kvinnor, och t.o.m. trakasserier av dem. Och har centralregeringens svaghet blivit anledningen till att pashtunerna i söder än en gång blivit lyhörda för talibanrörelsen? Åtskilliga tecken tyder på det (Tidningsuppgifter i april 2003). (Uppgifterna hämtade från olika källor) |
Afghanistan Pakistan
|
|
