LINGAYAT – Siva-dyrkande folk i sydvästra Indien Ett av skälen till att ett folk - en folkgrupp växer fram är att människor med gemensam religion har slutit sig samman och fortsätter att hålla samman under århundraden. Detta förhållande - att ett folk kan uppstå ur en religion – ter sig kanske mindre egendomligt, om man betänker att religion och samhälle i många kulturer är intimt förknippade med varandra. Det som nyss sagts gäller i hög grad det folk i Indien som kallas LINGAYAT ”bärare av linga”. Linga (sanskritord som betyder ”manslem”) är i sivadyrkares sammanhang ett yttre uttryck för guden Sivas manlighet, ett uttryck som kan vara stort eller litet till formen. Den enskilde medlemmen av Lingayat-folket bär en liten linga, infogad i ett hänge kring halsen, alltsedan den dag då han eller hon föddes. Folket finns särskilt i norra delen av provinsen Karnataka i sydvästra Indien. Där bor flera miljoner av Indiens nästan 9 miljoner medlemmar av Lingayat. Även i Maharashtra, den norra grannprovinsen till Karnataka, bor många lingayater – ett par miljoner. Just i Karnataka spelar Lingayat en betydande roll i politiken och i samhällslivet i övrigt. Det är också i den provinsen som flerhundraåriga rötter tydligast leder tillbaka till folkets ursprung. Ett par decennier in på 1100-talet framträdde en ung man ur brahmin-kasten, Shri Basavanna, som efter självständig reflektion kom med ett trotsigt ställningstagande. Han reagerade kraftigt mot det brahmindominerade kastsystemet, som gynnade ojämlikhet och som placerade en hel klass av människor i en ställning i botten av samhället där de hölls för att vara orena. Han själv, och de många människor som anslöt sig till honom och hans läror, hävdade alla människors jämlikhet. Men det var inte bara kastsystemet som Basavanna och hans anhängare invände mot i det samtida samhället. De förkastade överhuvudtaget auktoriteten i den traditionella hinduiska högreligionen, d.v.s. den vediska ritualreligionen, med dess djuroffer, självupphöjande prästvälde och tempelkult. De invände också mot läran om själavandringen och slaveriet under karma-lagen, föreställningen att en människas gärningar under livstiden i denna värld styr hennes tillvaro i nästa liv. Framför allt förkastar de den traditionella religionens tro på en mångfald av gudar. De har en monoteistisk hållning till Siva, som de betraktar som den ende, den allsmäktige. Det är hans – och ingen annan guds – nåd som de skall söka. Till honom skall de och vill de rikta sin hängivenhet och honom vill de osjälviskt tjäna. Och de skall sträva efter att bli ett med honom. Så småningom återkom även i deras religion och samhällsliv en del företeelser som de hade förkastat, t.ex. tempelkult och en viss skiktning av samhället. Men Lingayat betonar ändå att deras religion är en självständig religion, som är oberoende av andra indiska religionsformer, även alla andra former av dyrkan av guden Siva. Intensiteten i lingayaternas Siva-dyrkan gör dem svåra att nå med evangeliet. Men man räknar med att åtminstone ett hundratal infödda troende kristna finns som kommit ur det nämnda folket. På Lingayats språk, kannada, som är huvudspråk i Karnataka, finns Bibeln översatt. Det finns också bandinspelningar och videoinspelningar med det kristna budskapet på kannada, och likaså den s.k. Jesusfilmen. Ett dussintal missionsorganisationer är engagerade i att försöka rikta sig till dem. Låt oss be att Guds Ande öppnar lingayaternas hjärtan för evangeliet och för att de nämnda hjälpmedlen som finns skall utnyttjas för att föra människor till tro. Låt oss också be för de nämnda missionsorganisationernas arbete.

Indien   Folkmängd: Gruppen tot:ca 9 milj. Kristna:ett hundratal Huvudstad: Språk:Kannada Statsskick: Analfabetism: Radiosändn.: