|
LEZGHI ( Lezgier) i sydöstra Dagestan,
norra Azerbaidjan och Turkmenistan
I det politiskt oroliga Kaukasus bor många folkslag, bland annat Lezghi,
lezgierna. Dessa är ett bergsfolk som har sitt kärnområde i berglandet i den
sydöstra delen av den ryska (del)republiken Dagestan, och i den lika bergiga
norra/nordöstra delen av Azerbaidjan, som ligger söder om Dagestan.
I folkgruppen Lezghi brukar också inräknas fyra mindre grupper som talar
dialekter av lezgiska. Sammanlagt finns det omkring 650 000 lezgier, varav
över 400 000 av största gruppen finns i Dagestan, och c:a 200 000 i
Azerbaidjan. Mindre grupper i olika länder omfattar vardera något tusental
eller några tusen personer. Öster om huvudgruppernas närmaste ”hav”,
Kaspiska havet, finns nästan 25 000 lezgier i främst Turkmenistan (, men
också i Kazakstan och Kirgizistan).
Huvudgruppen av lezgierna har bott i sitt kärnområde sedan urminnes tider.
De har kraftig kroppsbyggnad och de flesta har mörkt hår och mörklagd hy,
även om folkblandningen har varit stor genom tiderna.
Lezgierna huvudnäring är sedan länge åkerbruk. På grund av berglandskapet
måste de oftast bygga terrasser för att kunna odla, och dessutom har de
utvecklat konstbevattning. Åkerbruket kombinerar de ofta med boskapsskötsel.
Och till deras verksamhet för livsuppehället hör även konsthantverk.
Lezgierna har alltid varit ett mycket frihetsälskande folk. Fram till
1800-talet levde de i byar som omfattade så kallade ”fria gemenskaper” eller
släktgrupper. Alltid har de vait beredda att kriga för att försvara sin
frihet. De var förr mycket fruktade, och det tog den ryske tsaren med hans
arméresurser 50 år att underkuva dem, vilket till sist skedde i mitten av
1800-talet. Kanske hade de haft vissa samordningsproblem på grund av
uppsplittringen i släktgrupper. Än i dag finns
en separatiströrelse som är i farten såväl på den dagestanska som i den
azerbajdjanska sidan om gränsen.
Under 1900-talet har lezgierna fått en uttalad känsla av samhörighet. En
faktor som kraftigt bidragit till detta är utvecklingen av ett lezgiskt
skriftspråk.
Trots sin frihetskärlek och sin ökade känsla för lezgisk samhörighet är
lezgierna mera öppna än andra folk i Dagestan. I vår tid händer det mer och
mer att unga lezgier lämnar landsbygden och bosätter sig i städerna. Detta
innebär ofta en frigörelse från familj och släkt och orsakar också ofta en
brytning med den religion som tidigare generationer av folket anslutit sig
till, nämligen islam. I stället har stadsmiljön (som under många decennier
var kommunistiskt färgad) påverkat dem mer och mer i riktning mot
sekularisering.
Detta gäller särskilt Dagestan. I Azerabaidjan har islam större livskraft. I
Turkmenistan har den diktatoriske presidenten försökt hålla islam på en
lagom nivå som inte hotar honom själv.
Från ett kristet missionsperspektiv måste folken i Kaukasusområdet anses
tillhöra de minst evangeliserade på jorden. De bor i Europas minst
evangeliserade region.
Det har dock hänt något de allra senaste åren när det gäller evangelisation
bland lezgierna i Kaukasus. Nu beräknas i alla fall ett mindre antal kristna
lezgier finnas där (i Dagestan c:a 0,04 % av lezgierna: c:a 150, och i
Azerbaidjan 0,01 %). Men i t.ex. Turkmenistan och Kazakstan beräknas antalet
fortfarande till 0,00 %. (I övriga länder omväxlande 0,01 % och 0,00 %.)
Och det nämnda Institutet för Bibelöversättning (som startade i Sverige –
Stockholm – under sovjettiden, men som nu har sitt huvudkontor i Moskva)
producerar sedan ett par tre decennier översättningar av bibeldelar till en
mängd språk som talades – och talas - av folkgrupper i den forna
Sovjetunionen. Bland dessa språk finns också lezgiskan. På detta språk finns
nu, enligt nämnde informatör, Matteusevangeliet, Markusevangeliet,
Lukasevangeliet, Johannesevangeliet, Apostlagärningarna, Brevet till Titus
och Uppenbarelseboken. Dessutom finns en ”barnbibel” – som förmodligen
sammanställts med utgångspunkt från många texter.
Enligt databasen
www.joshuaproject.net är man i gång med att producera den s.k.
Jesusfilmen på lezgiska, och likaså inspelningar på band, även videoband,
som innehåller det kristna budskapet – evangeliet – på detta språk.
Men ännu sänds inte några kristna radioprogram på lezgiska.
I hela regionen är det farligt för kristna att vara verksamma, även om
förhållandena skiljer sig mellan de tre länderna. I Dagestan har
kidnappning, våld och hot förekommit mot kristna som gör en insats. Kriget i
den nordvästra grannrepubliken, Tjetjenien, har gjort även Dagestan till
politiskt instabilt område, inte minst på grund av extrema muslimska
rörelser, som vill göra en islamisk republik i området.
Azerbaidjan har i princip religionsfrihet, men inte heller där får
utlänningar ägna sig år ”religiös propaganda”. Framför allt är hela landet i
fara på grund av ett stort spänningsfält i relation till andra länder på
grund av den olösta konflikten med grannlandet Armenien.
I Turkmenistan har i praktiken bara sunniislam och den ryska ortodoxa kyrkan
religionsfrihet.
Låt oss tacka Gud för det andligt och kulturellt geniala arbete som
bibelöversättarna utför, men låt oss också be för dem. Bibelöversättning är
inte något arbete som går som på räls.
Men låt oss också be att Gud sänder modiga och smarta arbetare som kan genom
sitt liv och sitt tal kan vinna människor.
Och låt oss framför allt be att Guds Ande verkar i folkets hjärtan så att de
tar till sig budskapet i tal och skrift!
|
(Ryssland)Dagestan,
Azerbajdjan,Turkmenistan
Folkmängd:
Gruppen: 1/2 miljon
Kristna: Några få
Språk: Lezgiska
Analfabetism:
Radiosändn.: Inga
Flicka som hämtat vatten
Äldre man
Dansare |
