Sikhiska JAT

JAT är ett stort indiskt folk som finns i flera indiska provinser, och de finns även utanför Indien. Jat uppvisar stor religionssplittring. De kan vara hinduer, muslimer eller sikher. Bara de sikhiska Jat i Indien uppgår de till nästan 11,5 miljoner. De flesta av dessa finns i provinsen Punjab i nordvästra Indien, där uppgår de till omkring 8,1 miljoner.
Jat-folket är av indoariskt ursprung. På 1700-talet blev de en betydelsefull maktfaktor, kända för tapperhet och för duglighet när det gäller att härska över andra folk. Under brittiskt styre rekryterades de på grund av sin stridsduglighet av den brittisk-indiska armén under första världskriget.
Jaterna är ofta större och tyngre än grannarna. Av den anledningen är de ofta fruktade och likaså på grund av sitt rykte att vara våldsamma.
I Indien är Jat vanligen antingen jordbrukare eller nomadiska boskapsskötare, men ibland nödgas de satsa på båda typerna av näringar. De är alltså landsbygdsmänniskor, men ganska många av dem lyckas i städerna nå höga positioner inom akademiska eller tekniska yrkesområden.
Jordbrukarbefolkningens bostäder har platta tak och är byggda av bränt eller torkat tegel, medan nomaderna har bärbara bostäder av vassmattor och trästänger.
Jat är konservativa och stolta över sin härkomst. De gifter sig inte gärna med människor av andra etniska grupper.
Under långa perioder har sikherna bland Jat tyckts mindre noggranna med sin religion än muslimer och hinduer. Dock har sikherna hämtat inspiration till sin religion från framför allt hinduerna, men även från muslimerna. En rad vördade religiösa lärare/ledare, s.k. guruer – alltifrån den förste gurun i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet – har bidragit till att skapa en speciell religion som omfattar tron på en enda gud, Hari. Typisk för sikhismen är dess initiationsrit där den som vill bli fullvärdig sikh ”tar amrit (”gudarnas spis”), vilket innebär att han dels genomgår en dopceremoni, dels dricker en form av en blandning av socker och vatten som rörs med ett tveeggat svärd. Efter amrit har den som genomgått initiationen kommit närmare gudomen.
Sikhernas religiösa centrum är det gyllene templet i Amritsar och dess skrivna kanon är hymnsamlingen Adi Granth, som skrivits av en del av sikhernas stora guruer.
I några århundraden har sikhernas religiösa medvetenhet haft ett drag av lugn och strävan efter harmoni, men under de senaste decennierna har den sikhiska allmänheten genomgått en period av av stor oro. Orsaken till detta har varit att en guru, som i realiteten var en falsk guru, ryckt med sig många lättrörliga och på ett politiskt våldsamt sätt exploaterat sikhisk självständighetssträvan gentemot den indiska centralregeringen.
De sikhiska Jat har börjat så smått ge gensvar på evangeliet, men ännu är det bara 0,01 % som är kristna (och inga är evangeliskt kristna).
Flera språk talas av JAT. En del av dessa är stora språk, t.ex.Gujarati och Hindi. Det primära språket är Öst-punjabi. Bibeln, Jesus-filmen och radioutsändningar tycks finnas på de stora språken, men knappast på de små.
Trots att hjälpmedel för evangelisation alltså finns till stor del, finns det många anledningar att be för detta stora folk.
Bed att Gud sänder ut arbetare till sin skörd i detta folk och att missionsorganisationer lyckas i sina strävanden att nå dem. Låt oss också be om trogna förebedjare för detta folk.

 

Indien

Folkmängd:
Gruppen: ca 11,5 milj.
Kristna: 0,01 %
Huvudstad:
Språk: Öst-Punjabi, Gujarati, Hindi
Statsskick:
Analfabetism:
Radiosändn.: Ja