Hinduiska - JAT

JAT är namnet på ett stort folk i Sydasien. Ursprunget till folket är indo-arier, som redan för betydligt mer än två tusen år sedan levde på den indiska subkontinenten. Det egentliga JAT-folket uppstod när den nämnda folkgruppen senare sammansmälte med indo-skytiska stammar som redan före vår tideräknings början (redan f.Kr.) trängde ned från Centralasien till nordvästra Indien.

JAT är människor med smak för att härska. De vill helst inte styras utan ha nära till makt och inflytande. Deras högresta kroppsbyggnad och ryktet att de är våldsamma har ingett andra människor respekt för dem. Men de är modiga och de arbetar hårt. Om någon av dem förr i tiden inte hade en häst, såg de andra ned på honom.
Folket har under historiens lopp varit med i vidsträckta erövringståg till bl.a. Kina och Afghanistan, ja t.o.m. så långt som till Egypten. Längre fram i tiden tjänstgjorde de i persiska armén, och under första världskriget i den brittisk-indiska armén. Ett stort antal gör tjänst i den nuvarande indiska armén, bl.a. i Jat Regiment, som har fått många tapperhetsmedaljer.
Folkets stora spridning under historiens gång har medfört att folket splittrats etniskt på grund av olika religiös utveckling. Detta har format tre huvudgrupper av folket. Tidigare har vi lyft fram de sikhiska JAT. Det finns också en muslimsk JAT-folkgrupp. Här tar vi upp de hinduiska JAT. De allra flesta av den sistnämnda huvudgruppen finns i följande provinser i nordvästra Indien: Punjab, Haryana, Rajasthan, Uttarkhan och Uttar Pradesh. Antalet av hinduiska JAT i Indien uppgår till omkring 14,9 miljoner.

I våra dagar finns JAT-medlemmar som har en aktad samhällsställning och finns representerade bland akademiska och tekniska yrken, handels- och affärsyrken m.m. Åtskilliga har nått ekonomisk och politisk framgång. I majoriteten av indiska stater tillhör JAT de ledande klasserna, som nått åtskilliga framgångar som gynnat JAT-folket, medan de i andra stater genom politiskt motstånd pressas tillbaka till att vara s.k. OBC (”Other Backward Class”).
Vanligtvis är dock JAT en landsbygdsbefolkning, som antingen vanligtvis är bofasta jordbrukare eller, ibland, boskapsskötande nomader där detta är möjligt. Även de av folket som bor på landsbygden har gjort sin röst hörd i småstäder och distriktshögkvarter, och även de har under de senare decennierna gynnats av reformer.
De jordbrukande männen odlar vete, majs och hirs. Kvinnorna sköter hushållet. Detta gäller även kvinnorna i nomadernas flyttbara byar.
Den bofasta landsbygdsbefolkningen bor nära varandra i byar där husen, som har platta tak, är gjorda av bränd eller obränd lera. Den nomadiska delen av folket bor i bärbara hyddor av vassmattor och trä.
JAT är ett bördsstolt folk. I var och en av deras byar hävdar de att de härstammar från den som en gång i tiden med sitt svärd skaffat makten att grunda byn. Om även annan befolkning får utrymme i JAT-byarna, är det vanligt att det är JAT-befolkningen som alltid har kontrollen av byns mark och inkomster. De har auktoritet, och de andra byborna har respekt för dem.

Det finns många ceremonier som är gemensamma för alla huvudriktningarna av JAT. Alla iakttar s.k. övergångsriter som t.ex. invigningsriter vid de ungas övergång till vuxenlivet. I hela regionen finns dessutom hos människorna i alla huvudgrupper av JAT en vida spridd tro på olika sorters övernaturliga varelser.
Hos hinduiska JAT finns dessutom talrika såväl lokala som vida spridda hinduiska trosföreställningar och seder. Dessa omfattar kunskap om vissa av de stora guda- och gudinnegestalterna i sanskrittraditionen - men inte alls om alla. De firar både fester som hör ihop med den stora allindiska hinduiska traditionen och fester som har samband med en liten lokal tradition. Och såväl säsongsfester som sådana som firas en gång om året.

JAT har gett ytterst litet gensvar på evangeliet. Följden av detta är att
bara en ytterst liten del av hinduiska JAT i Indien är kristna: 0,04 % av en befolkning på nästan 15 miljoner! ( När det gäller evangeliskt kristna är antalet
okänt. )
Huvudspråket är hindi, som talas av över 8,5 miljoner bland hinduiska JAT. På detta språk finns en hel rad hjälpmedel till evangelisation, framför allt bibeln på hindi, och andra förbereds.
Förutom huvudspråket finns ett fyrtiotal s.k. sekundära språk för folket, språk som i realiteten är modersmål för över 4,5 miljoner av dem. Men med dessa språk gör de sig oftast förstådda av andra än människor av det egna folket! Sådan är språkförbistringen i nordvästra Indien!
Ett av dessa språk, punjabi, som talas av mer än 1,3 miljoner hinduiska Jater, sätter dem i varje fall i kontakt med en annan huvudgrupp av JAT, nämligen sikhiska JAT, som framför allt finns i Punjab. Även på panjabi finns bibeln, men detsamma gäller sannolikt inte alla av de sekundära språken.
Låt oss be att Gud reser upp lingvister som fortsätter bibelöversättningsarbetet i Indien, så att alla får hela Bibeln på sitt modersmål!
Låt oss be att missionsarbetare sänds till hinduiska JAT, och att de rätt utnyttjar de hjälpmedel som finns!
Låt oss be att kristna läkare, sjuksköterskor och hjälparbetare delar med sig av Jesu kärlek till folket!
Låt oss be att Gud uppenbarar sig själv för folket genom drömmar och visioner!
Låt oss be att evangeliet tränger in i folkets hjärtan, att Gud frälsar ledande personer i JAT, och att Han reser upp triumferande kyrkor bland dem!
 

Indien

Folkmängd:
Gruppen: 14.9 milj
Kristna: 0,04 %
Huvudstad:
Språk: Hindi, Punjabi
Statsskick:
Analfabetism:
Radiosändn.: Ja

JAT Hindu kvinna