HUI – muslimsk folkgrupp i Kina, Myanmar (Burma), Taiwan, Kirgizistan, Kazakstan och Mongoliet. Den tredje i storleksordning av Kinas minoritetsgrupper är HUI [hwei], som omfattar c:a 11 miljoner människor i Kina. Detta är en märkligt spridd folkgrupp, såväl i Kina som utanför. I Kina finns över en miljon huier i de södra två tredjedelarna (söder om Gula Floden) av den autonoma regionen Ningxia i centrala Kina, och ytterligare över en miljon i ett band mot sydväst över grannprovinsen Gansu. Detta skulle kanske kunna kallas för folkgruppens kärnområde – inkluderande också omkring 700 000 i den östra delen av provinsen Qinghai, som i väster gränsar till Gansu. Men mellan fem hundra tusen och en miljon av Hui finns inte bara i Qinghai utan även i vardera av de östra provinserna Hebei och Henan, i provinsen Yunnan i söder och i det autonoma området Xinjiang längst i väster. De finns också i ett antal av mellan 100 000 och 400 000 i var och en av de nordöstra provinserna Anhui, Heilongjiang, Jilin och Liaoning, i storstäderna Beijing och Tianjin, i den centrala provinsen Shaanxi, i den sydöstra provinsen Zhejiang, i den södra provinsen Guizhou, och i den autonoma regionen Inre Mongoliet i norr. Dessutom finns de spridda i åtskilliga andra områden. Utanför Kina representeras Hui av 100 000 i Myanmar, flera tiotal tusen i Taiwan och Kirgizistan, tolv tusen i Kazakstan, och ett par tusen i Mongoliet. Denna märkliga spridning förklaras, om man tar del av folkets ursprung och historia. Folkets ursprung finns i Mellanöstern. Redan vid mitten av 600-talet for arabiska och persiska köpmän mot Kina för att söka ekonomiska vinster. Många av dem sökte sig till Kina genom att följa den s.k. Sidenvägen, som gick genom Centralasien, medan andra närmade sig det stora landet till sjöss och landsteg i sydöstra Kina. Även västerlänningar med andra yrkesområden, t.ex. hantverkare, officerare, ämbetsmän, vetenskapsmän anslöt sig. Så småningom, på 1300-talet, förflyttade mongolerna hela arméer till Kina för att kontrollera landet. Av alla dessa grupper uppstod blandäktenskap med infödda kinesiska kvinnor. Ur denna blandade skara med ursprung framför allt från Mellanöstern växte folkgruppen HUI fram. Samtidigt med de tidiga arabiska och persiska invandrarna, som i i stor utsträckning hade hunnit bli muslimer, introducerades islam i Kina av en man som var samtida till Muhammed. Det var i södra Kina som han predikade. I den fortsatta utvecklingen kom hela folkgruppen Hui att kopplas ihop till den grad med islam, att den nutida kinesiska regimen räknar alla muslimer som medlemmar av Hui. Mot Hui hyser kommunistregimen märkligt nog inte de misstankar som de gång på gång ger uttryck för mot andra religiösa grupper, t.ex oregistrerade kristna. De styrande i Kina tycks inte tro att Hui kommer att vålla dem några bekymmer på det politiska planet, varför de behandlas ganska väl i samhället. Tidigt har de människor, som kom att utgöra HUI-folket anpassat sig språkligt till sitt nya hemland. Huierna talar s.k. mandarin, den kinesiska huvuddialekten. Men många som skall försöka nå dem med sitt ärende eller budskap har en ytlig uppfattning om deras språkliga situation. Det finns nämligen ett stort antal ord som är unika för Hui, och som följaktligen bara de använder. Om man inte tar hänsyn till detta, kan man inte välja de rätta hjälpmedlen när man söker nå dem. Huiernas speciella variant av kinesiska tillsammans med deras härkomst formar en speciell kultur. Men det starkaste inslaget i den kulturen är deras religion, islam. Den islam som Hui praktiserar är sunni-islam. I linje med denna inriktning har under senare år ett ökande antal Hui rest till Mecka för att delta i den årliga hajj, pilgrimsfärden. Det förhållandet att begreppet Hui blivit så intimt förknippat med religionen islam - regimen räknar ju alla muslimer som Hui - får en inte alltid önskvärd följd för de få personer ur Hui-folket som blivit kristna: de blandas in i den normala majoritetskinesiska kulturen och förlorar sin etnosociala identitet som Hui. Åtskilliga försök har under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gjorts för att nå Hui, men efter 1900-talets omvälvningar har resultatet ändå blivit att de flesta av Hui fortfarande inte hört eller läst evangeliet om Jesus. Men ett sent försök att nå in med det kristna budskapet i själva hjärtat av ”Hui-land”, i Ningxia-provinsen, förtjänar att nämnas: 1995 lyckades några korttidsteam i hemlighet dela ut där 35000 traktater, evangeliedelar och kassetter. Hui är den största folkgruppen i världen som saknar en kristen gemenskapsgrupp eller församling. De få som är kristna bland dem tycks leva utan att samlas till etablerat gudstjänstfirande med andra huier. Enligt ”Operation China” finns det c:a 200 kristna i Hui-folket, men så sent som i juni 2004 bedömer databasen Joshuaproject antalet kristna huier som okänt, och andelen evangeliskt kristna i folket som 0,00 %. (Databasen ber om hjälp med statistiken för Hui!) De hjälpmedel som finns för evangelisation är främst Bibel m.m. på ”majoritetsmandarin”, men FEBC (Far East Broadcasting Company) sänder program på mandarindialekt som är särskilt anpassad för Hui. Huierna behöver närvaron av kristna som är villiga att finnas bland dem för att delge kunskapen om evangeliet och för att leva ut det. Den stora folkgruppen Hui behöver också engagerad förbön. Även vi behöver ta del i den förbönen.

Kina Folkmängd: Grupperna tot:4-5 milj Kristna: ? Huvudstad: Språk:Bl a Mandarin Statsskick: Analfabetism: Radiosändn.: FEBC