Heligt Arv - Heligt liv
del 2 av 3
av Urban Ringbäck den 6 juli 2008
När den nye Göteborgsbiskopen Karl Axel Aurelius blev installerad för några år sedan satte han i gång ett projekt som hette ”Steg på vägen – en katekes för vår tid.” Vid ett möte för präster och pastorer i Västsverige motiverade han projektet. ”Kyrkan huvuduppgift är att ge evangeliet vidare oförvanskat till nästa generation”
Jag tror att biskopen formulerade hela det kristna uppdraget på ett mycket tänkvärt sätt. Kyrkans undergång är alltid bara en generation bort.
Men! Det skulle kunna uppfattas som att det gäller att skicka med lite historisk kunskap, ungefär som annan sådan, om svenska kungars framgångar på 1600-talet och hur vikingarna byggde sina båtar.
Eller Karl Axels stora specialintresse. Martin Luther och hans reformation. Men det står faktiskt ännu större saker på spel.
Historien känner till ett antal beskrivningar om hur någon ledargestalt som vet om att han ska dö får tillfälle samla sina närmaste ock säga det allra viktigaste. Där nära döden blir livet som allra störst och allvarligast. Då handlar det om försoning med det som varit och om det allra viktigaste att ta med sig in i framtiden. Då är inte tid att bygga monument över sig själv.
När Mose, som kanske är gamla testamentets viktigaste gestalt, ska dö så samlar han alla generationer av Israel och summerar sitt andliga arv till dem: ”Du ska välja livet så att du och dina efterkommande får leva Du skall älska Herren din Gud, lyssna till honom, och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv,” 5 Mos 30:19-20 Samla då hela folket, män kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer så att alla får lyssna. Även barnen som ännu inte känner till den skall lyssna,5 Mos 31:12,13
Ett exempel i Nya testamentet: Timotheus breven är Paulus testamente till sin andlige son. Den är skriven utifrån den här situationen och frågeställningen: ”Jag ska snart dö, vad är det viktigaste jag har att ge vidare?"
Det är i en tid när förföljelse och lidandet ökar för de troende och många ger upp. Man skäms helt enkelt för tron. Och även sådana som Timoteus, som inte på något sätt har övergett sin tro backar ändå något lite. Han har förlorat lite av sin frimodighet. Är det någon här som tycker att detta liknar vårt läge idag. En kyrka som backar, stänger sig inne, är skrämd till tystnad.
Detta sista brev är mycket gripande, starkt men talar om mer än bevara ditt heliga arv. Det handla om livet.
Ett nyckelord i 2 Timoteusbrevet i båda breven är ordet LIV.... Vi som känner Paulus skrifter vet att det ofta handlar om juridiska termer, om befrielse från skuld, om nåd, om dom och frikännande, om rättfärdighet om frihet och ansvar.
Här i hans sista skrifter handlar det mer om Liv och Död
OBS 1 Tim 6:12-13 Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, Jag uppmanar dig inför Gud som ger liv åt allt.
När man i vårs dagar tänker på ett kristet liv så tänker man de som en del av livet. Eller i värsta fall som ett av sina många liv. ” I det kristna livet så gör jag de eller det.” Det finns till och med risk att man har helt olika värderingar och handlingsmönster i vilket liv man just befinner sig. Detta är helt främmande för Bibeln som betonar Att allt liv kommer från Gud, att livet som helhet har ett andligt och ursprung, och Det är det livet Kristus kom för att upprätta. Gud är allt livs källa. ps 36 Hos dig är livets källa, i Ditt ljus ser vi ljus.
Du sänder din ande då skapas liv Ps 104:30!!!
Att få en levande tro är som att födas på nytt, som att få en omstart av datorn för att få med alla program som från början var installerade.
Förenklat: Sånt som är positivt för livet är Gud för, det som skadar, hotar och förstör livet är Gud mot.. Det handlar då inte bara om de individuella livet utan det gemensamma. Alltså: Även det som känns bra kan vara skadligt.
Livet är vår stora gemensamma arv här på jorden . Livets gåta gäckar oss, vetenskapen, filosofierna. Klarar inte.
Behövs en livsåskådning. Hur ska vi se på detta förunderliga som getts oss som kallas livet.
Den tro - den livsåskådning - som vi här idag har att ta till oss , ta emot, ge bort eller förkasta är evangeliet - tron på Jesus Kristus.
Den tron är inte ett museiförmål, en relik den är ett löfte om liv idag 2008, när världen än en gång hotas . När vi inte vet om det kommer att finnas möjligheter till liv utifrån hur vi lever det idag i vår värld.
Genom Jesus Kristus gett oss löfte om liv och genom hans uppståndelse fört fram liv och oförgänglighet.
Det handlar helt enkelt om det livsnödvändiga arvet för att kunna leva, livet.
Ett arv ges oss för att vi ska för att vi ska kunna leva ut det. Det finns som jag sa förra gången två diken utifrån Jesu berättelse om de två sönerna i Lukas 15: Antingen förslösar man sitt arv eller också tar man inte ut det.
Men det finns ett tredje alternativ det är att förvalta arvet. Att leva ut sin tro i gemenskap med honom som gett oss arvet. Det livet beskrivs i bibeln som en fest. Som gemenskap. Som glädje . Men också som en helig kallelse, ett meningsfullt uppdrag, ett hårt arbete.
Detta liv är inte ett ”andligt” liv, det är det fulla livet ande kropp och själ. Gud är inte intresserad av ditt ”andliga” liv han är intresserad av ditt liv. Bibeln har inte att annat ord för andligt liv men den tillför och förklarar och vidgar begreppet, Ett riktigt liv ! Det verkliga livet!
- Det är liv i gemenskap.
Paulus, Genom Guds vilja Kristi Jesu apostel enligt löftet om liv i Kristus Jesus 2 Tim 1:1
Du skall älska Herren din Gud, lyssna till honom, och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv,” 5 Mos 30:20
- Det liv med ett uppdrag fäst vid det!
Därför påminner jag dig om att du ska blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig. Sedan jag lade mina händer på dig. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens kärlekens och självbesinningens. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår herre och inte heller för mig som är fånge för hans skull utan lid för evangeliet du också med kraften från Gud. Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse. 2 Tim 1:6-9.
- Det är liv av evighet.
Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet 2 Tim 1:10.
Liv och oförgänglighet. Är det något som Nya testamente tydliggör och kastar ljus över så är det det eviga livet.
Carina och jag hade i maj månad några dagars nordisk pastorsmöte på Island. Eftersom Smyrnaförsamlingen varit med och grundat pingstväckelsen på Island blev vi extra väl mottagna där.
Höjdpunkten på vår besök var nog Västmannaöarna. En vulkanisk ögrupp strax utanför sydkusten där en ö är bebodd, Hemön. Västmannaöarnas historia är intressant ur många synpunkter. Kristendomen fick tidigt fäste här och en av de första kyrkorna restes här, Men även väckelseörelserna fanns öppenhet här. Erik Åsbö, var utsänd av Salem, den första pingstförsamlingen i Göteborg som sedan förenades med Smyrna. Han hade misslyckats i Rejkjavik och kände sig ledd att göra ett sista försök på Västmannaöarna...
Han kom dit helt oanmäld med båten från Rejkjavik men möter till sin förvåning en glad och trevlig man som välkomnar honom för hans uppdrag på öarna och säger du ska på hemma hos oss. Det visar sig vara öns starka man. Hur det nu var så bjöds det på god mat till den förundrade Erik Åsbö någonstans under samtalet så började mannen fråga om uppdraget. Erik sa att han tänkte börja i hamnen” I hamnen” sa den förvånade mannen: Ja där är ju folket sa Erik. ”Folket” sa hans ännu mer förvånade värd. Det är ju fåglarna du ska studera. Nu visade det sig att den väntade mannen var en känd ornitolog som som stod kvar nere vi hamnen och undrade varför ingen kom och mötte fast timmarna gick. Hur de nu var så fick Erik bo kvar och detta öppnade dörren till en stark verksamhet med den första pingstförsamlingen på ön. Och den första på Island överhuvudtaget. När vi i maj kommer dit visar man oss med den kyrka som byggdes upp bland annat av Smyrna församlingen Jag har bilder på de ursprungliga bjälkarna och element som sparats när man nu håller på att bygga om den till musikstudio. Församlingen har köpt en stor biografanläggning som nu gjorts om till pingstkyrka.
Det växte fram en levande och livskraftig församling på ön och kvällen den 23 Januari 1973 tog två av bröderna i församlingen en kvällspromenad, som de alltid brukade göra när de samtalade och bad. Plötsligt öppnade sig en kilometer lång spricka bakom dem och de såg hur lavan började välla fram. De blev räddade som genom ett under själva och de kunde varna befolkningen. Det blev ett våldsamt utbrott som kom att vara ett halvår. I förrgår, den tredje Juli firades 25 års minnet av utbrottet upphörde och man kunde återvända och bygga upp samhället igen. Det finns en del märkliga saker:
- Att befolkningen blev tidigt varnad bland annat av de två överlevande männen.
- Att det varit dåligt väder så att alla fiskebåtar låg i hamn och kunde evakuera folket den natten.
- När lavan hotade hamnen och man kämpade vilt för att rädda öns framtid så avstannade den så lyckligt att den i stället för att förstöra hamnen gjorde den ännu mer skyddad och förbättrade livsmöjligheterna.
- En känd fotograf tog mitt under vulkanutbrottet en berömd bild genom ett valv över grinden in till kyrkogården. Precis bakom kyrkogården och genom bågen ser man hur elden från vulkanen sprutar död och förintelse. Men på valvbågen står de mäktiga orden av Jesus skrivet i Johannes 14: 18 Jag lever - ni kommer att leva.” Denna bild blev ett starkt vittnesbörd för alla de troende, Ja för hela ön och nationen.
Men bågen finns kvar där än idag fast det just nu inte flammar någon synlig vulkanisk eld. Därför att döden är alltfort en realitet där som överallt, även där vi lever. Det finns mycket som hotar våra liv. Men I Kristus dras löftet om en fortsättning, om ”oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium.” Gud har spänt en räddande båge över livet. Genom hans död och uppståndelsen så finns det fäste för en tro som bär både i nuet och i evigheten. Att bli frälst är att ställa liv och död in under den löftesbågen, det löftesordet.
Ska avsluta med orden av Paulus : Där han sitter i väntan på slutgiltig dom och avrättning:
Mitt liv utgjuts redan som ett offer. Och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen jag har fullbordat mitt lopp jag har bevarat tron. Och nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren den rättvise domaren ska ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som har längtat efter hans ankomst. 2 Tim 4: 6-8